IDÉ, PLANERING & DESIGN:
Jag har alltid avgudat den mörka sidan, det var och är och ska förbli en del av mig. Jag försöker uttrycka det i allt jag gör, i en berättelse jag skriver på Sv-lektionen eller i konsten jag får i uppgift att göra på Bild-lektionen. Vad den än är jag gör, lägger jag i en bit av min gömda personlighet.
Jag blev så upphetsad och glad, när vi fick i uppgift, att göra en amigurumi figur. Jag visste precis hor jag vill min amigurumi att se ut.
Redan innan 9:an har jag planerat att virka två stycken "onda" amigurumi-kaniner, kaniner har alltid fascinerat mig med deras osuldiga söthet, och mina tankar kan inte sluta önska att få ut den onda sidan av något söt. Detta blandningen av söthet och ondhet beskriver mina yttre och inre sidorna. Därför har jag länge önskat att tillverka en leksaker med mina egna personifieringar som skulle vara en hemlig vänner att snacka med. Och jag ville att leksaker skulle vara lika mig Förr att det är de jag skulle känna mig mest trygg med.
Amigurumifigurerna skulle vara en vit och en svart kanin. Vit och svart är inga färger utan de är neutrala, färger representerar olika känslor till mig, kaninerna skulle vara två kopior av mig och min personlighet och jag är inte bekant med känslor, därför ville jag inte ha färgad garn till mina kaniner.
Jag ville att båda kaniner skulle ha sitt eget utseende, bara att en var vit och en var svart räckte inte. De skulle ha olika ögon, nos/mun, och olika detaljer på kroppen, som t.ex: den ena skulle ha 'stitched cut-marks' och den andra skulle ha blod ett en sträck-ärr över ögat, eller liknande saker. Tanken var att de skulle liksom ha sin egen stil, men representera samma personlighet.
Som jag sa, planerade jag virka amigurumi-kaninerna redan innan jag visste att jag skulle göra det på slöjden. Så jag köpte vitt garn, typ, två väcker innan första skoldagen. Och när jag fick veta att vi ska arbeta med det på slöjden fick jag idén att jag kan virka min första kanin med svart garn istället så att
jag inte behöver köpa min egen. :p
ARBETSGÅNG:
Amigurumifiguren-kanin gjorde jag genom att virka huvudet, kroppen, båda armarna, båda benen och båda öronen för sig. När jag blev klar med en kroppsdel så stoppade jag den med stoppvadd. Sedan, när jag var klar att virka och stoppa alla kroppsdelar, så virkade jag ihop kroppsdelarna och fick en kanin.
Innan jag började virka en kroppsdel skulle jag göra en "magisk cirkel", som bestod av ett antal fasta maskor, och sedan virka min väg runt den för att bilda upp en ihålig figur som kan stoppas och representera en kroppsdel till kaninen.
Först skulle jag virka huvudet som är den största delen av hela kaninen. Jag började, såklart, med att göra en magisk cirkel med 6fm (fasta maskor). Därifrån virkade jag med ökningar, ökningar innebär att min virkning blev bredare med varje varv, tills huvudet blev tillräckligt bred. Ökningar gör man
genom att göra två fasta maskor i en maska, alltså (2i1)- man sticker in nålen i en maska och gör en fast maska och sedansticker man in nålen i samma maska som förut och gör en till fast maska.
Efter att jag har virkat huvudet tillräckligt bred skulle jag göra några varv med bara fasta maskor, alltså inte minska eller öka så att min virkning skulle få formen av en "skål".
Sedan var det bara att minska så att skålen skulle stängas upp mer och mer och börja likna en boll.
Och innan virkningen stängdes helt, stoppade jag den med stoppvadd, och sen avslutade med att virka klart huvudet. I slutet skulle jag klippa av huvudet från resten av garnet och lämna en 20cm lång bit av garn hängande från huvudet för att senare kunna fästa kroppen. Det sista steget var att göra en lm (luftmaska), som skulle bilda en knut och fästa virkningen, så att garnet inte dras ut och förstör virkningen. Luftmassan gjorde jag genom att ta upp den 20cm långa garnbiten, som var kvar, och dra hela garnbiten igenom gen sista maskan som fanns på nålen.
Jag minskade genom att gå in i de främre maskbågarna av två maskor och göra en fast maska,
minskning innebär att virkningen blir smalare.
Nästa kroppsdel jag skulle virka var kroppen. Starten var samma, jag skulle börja med en magisk cirkel. Men den här gången skulle den magiska cirkeln bestå av 5 maskor. Sedan ökade jag tills det bildades en liten "skål". Det var botten av kroppen. Näst skulle jag fortsätta virka i den här ordningen: tre varv av bara fasta maskor följt av en varv med minskningar. Denna följden gjorde att virkningen började få formen av en droppe, som skulle vara amigurumi kaninens kropp. När kroppen var klar skulle jag avsluta med en luftmaska på samma sätt som jag avslutade huvudet.
Jag ville stoppa kroppen när jag blev klar med den, men i beskrivningen, där det står hur man virkar amigurumi kaninen, stod det inte att man ska stoppa kroppen än, så jag bestämde att inte stoppa
kroppen tills det står i beskrivningen att jag ska göra det. För att jag ville min amigurumi kanin att se
perfekt up och det skulle vara tråkigt om jag gjorde något fel.
Sedan skulle jag virka armarna, jag började med en magisk cirkel igen som skulle bestå av 5 maskor. Jag gjorde inte så många ökningar i början jämfört med när jag virkade kroppen och huvudet, för att kaninens arm ska inte vara lika bred som kroppen och huvudet. Jag ökade maskorna bara tills varv tre, sedan virkade jag bara med fasta maskor tills varv 5 för att behålla den bredden medansvar det bildades en
liten "skål", det skulle vara handen av kaninens arm, jag gjorde också en tumme på varv 6.
Tummen gjorde jag genom att virka en pop5 maska. Och en pop5 maska gör man genom att: först lägga garnet om nålen (inte gå in i maskan som vanligt) och sedan hämta garn genom den första maskan (då har man 3 maskor på nålen), sedan ska man lägga garnet om nålen och dra igenom de två första maskorna på nålen (då har man 2 maskor på nålen). Sedan ska man upprepa processen igen tills man får 5 maskor på nålen (siffran efter ordet "pop" talar om hur många maskor ska finna på nålen innan man avslutar popmaskan). Medans man gör en popmaskan ska man se till att gå in i samma maska när man hämtar upp garn. När man har fått fem maskor på nålen ska man hämta upp garn en gång till och dra igenom de alla och avsluta med en fast maska. Då har man fått en liten tumme till kaninens hand.
Resten av armen var ganska lätt att göra för att den är smal och därför hade jag bättre koll om vilken maska jag var på. Jag behövde inte räkna så mycket jämfört med när jag virkade huvudet och kroppen. Efter att handen med tummen var kart skulle jag fortsätta med fem enkla varv, alltså fem varv av bara fasta maskor, och sen en varv med minskningar. Så armen blev smalare ju längre den blev.
Jag avslutade genom att klippa tråden så att det blir en 20cm lång bit av garn kvar på slutet och gjorde en luftmaska. Precis som jag avslutade med andra kroppsdelar.
Jag upprepade hela processen för andra armen.
Nästa kroppsdelar var benen. Benens virknings process liknade armarnas, fast utan en tumme. Jag började, som vanligt, med en magisk cirkel av 6 fm. Jag ökade hela vägen upp till den fjärde varvet. Sedan skulle jag virka två enkla varv, enkla varv betyder att jag bara virkade med fm. Efter det skulle jag göra minskningar på varv sju, sedan virka två enkla varv igen och göra den tionde varvet med minskningar.
Då kom jag till den delen av virkningen då jag skulle göra hälen. Processen var att börja virka fram och tillbaka i rader. Varv tio bestod av arton maskor, och när jag började virka i rader skulle jag bara virka en rad av 13 fasta maskor och en l luftmaska. Det var rad 11 (istället för varv 11, eftersom jag virkade i rader). Rad 12 skulle bestå av 11 fasta maskor och en luftmaska. Så fortsatte jag virka i rader och varje rad minskade med två fasta maskor tills den sista raden, rad 15, bestod av 5 maskor.
Efter det skulle jag börja virka runt igen, virka i varv. Jag skulle virka runt hälften med minskningar. Medansvar jag fortsatte virka i varv runt hälften upptäckte jag hur formen av virkningen började likna en fot. Jag fortsatte att virka med minskningar tills rad 17 och sedan med enkla varv tills rad 30.
Jag avslutade på samma sätt som med andra kroppsdelar, klippte garnet och avsluta med en luftmaska. Men den här gången klippte jag garnet så att det blir en 30cm lång bit av den kvar.
Jag upprepade hela processen med andra benet.
Jag tyckte inte om hur benen såg ut när de var klara, jag tyckte inte m utseendet av hälen, so jag kom upp med ett eget teknik att virka benen på, alltså jag experimenterade helt enkelt.
- Första steget jag kom på var att göra en magisk cirkel av 5 fasta maskor. (varv 1- 5fm)
- Sedan ökade jag i varje maska så att antalet maskor fördubblades vid varv 2. (varv 2- 10fm)
- Jag fortsatte öka i varannan maska. (varv 3- 15fm)
- Jag fortsatte öka i var tredje maska. (varv 4- 20fm)
- Jag gjorde två enkla varv, alltså virkade med bara fasta maskor. (varv 5,6- 20fm)
- Jag virkade med två minskningar och resten av varvet med fasta maskor. (varv 7- 18fm)
- Jag virkade två enkla varv. (varv 8,9- 18fm)
- Jag gjorde två minskningar och resten av varvet virkade jag med fasta maskor. (varv 10- 16fm)
Jag fortsatte i samma minsknings mönster tills jag var på varv 21. (en varv med två minskningar och två enkla varv)
- På varv tjugotvå började jag minska med bara en minskning och resten av varven fasta maskor. (varv 22- 9fm)
- Följande var två enkla varv. (varv 23,24- 9fm)
Varv 25 var sista varvet där jag minskade med ytterligare en maska (varv 25- 8fm), efteråt virkade jag två varv av fasta maskor (varv 26,27- två enkla varv, fm), och till sist avslutade jag med en luftmaska för att fästa tråden.
De sista kroppsdelarna att göra var öronen. Jag började med en magisk cirkel av 3 fasta maskor. Sedan följde ökningar tills rad 7 och minskningar tills rad 32, eftersom örat skulle vara bredare om änden och smalare längre upp där den sitter fast vid huvudet. Jag avslutade som vanligt, med en, och sparade en bit garn på slutet, ung. 10cm.
Jag gjorde samma sak med andra örat.
MATERIAL:
Som jag sa, jag planerade att virka två amigurumi-kaniner, en av svart och en av vit ullgarn. Och
eftersom jag redan har vit garn hemma så tänkte jag att jag skulle börja virka den första kaninen med svart garn som jag får av skolan, och sedan virka den vita kaninen med sitt eget garn. På det sättet behöver jag inte köpa svart garn. Ull kommer från fåren, och är mycket miljövänlig. Ullen passar till den Svenska klimatet, den absorberar ånga och svett och försvarar mot kylan även när den är fuktig. Ull har en bra luftning mellan fibrerna och därför kan lukten, smutsen och damm lätt försvinna ut ur den, ullen behöver nästan aldrig tvättas, smutsen som inte försvinner av sig självt kan behandlas med lätt tvätt. det är jätte miljövänligt eftersom att ullen har ingen behov av konstant tvätt och tvättmedel som kostar vatten och släpper ut kemikalier i vattnet som rengöringsverken har inte lätt att göra sig av med. Ull är i jämförelse med, t.ex. bomull, är mycket bättre och miljövänligare. Bomull kräver mycket av vattenresurs vid odling, tillverkning och även tvätt. När det kommer till tvätt och hur man behåller bomull ren så är bomull mycket miljöovänligt. Bomull fibrer ligger tät ihop som gör det lätt för smutsen att samlas på bland alla bomull fibrerna. Och smutsen stannar kvar innan bomullen behandlats med starka kemikalier och värmen som hjälper till att lösa upp smutsen inuti fibrerna och ta sig ut lättare, dessutom för att smutsen ska kunna ta sig ut ur bomull fibrerna behövs mycket vattenström, och energi för att driva strömmen. Allt detta är ännu än till onödig energi och vattenresurs slöseri, när man kan använda ett mycket bättre och miljövänligare ull.
Det fanns olika tjocklekar av garn som jag kunde välja mellan. Det fanns en tunnare garn, medeltjockt garn, som jag valde, och ett mycket tjockt garn.
Orsaken varför jag valde den medeltjocka garnet var därför att vita garnet som jag har hemma är ett medeltjockt garn också. Jag ville mina kaniner att bestå av samma material, därför valde jag den garn tjockleken.
Om jag inte hade haft någon garn hemma, som jag planerade att virka den andra kaninen av, då skulle jag fortfarande ha valt medeltjockt garn.
Den tunna garnet skulle ha gjort att min amigurumi kanin blev mycket mindre än den är nu, även om jag följde samma instruktioner så skulle amigurumin bli ung. 10cm mindre än amigurumin virkad med medeltjockt garn. Och om jag hade valt den tumma garnet men fortfarande velat att min amigurumi skulle bli lika stor som den virkad med tjockare garn, så skulle jag behöva virka dubbelt så många maskor i en varv, som är opraktiskt eftersom jag skulle använda mycket med garn. Samtidigt skulle det vara svårt att se vad jag gör för att det tumma garnet gör maskorna så små och svåra att hålla koll på, därför skulle jag tappa bort mig mycket lätt.
Den tjockaste garnet är en bra val om man ska göra en amigurumi-djur som har päls, eftersom att garnet är så fluffigt. Men det finns ett minus med fluffigheten och tjockleken, det tjocka garnet skulle
göra det svårt för mig att ta uppnående med virknålen och fluffigheten skulle göra det svårt att se var
maskorna ligger så att jag kan sticka in virknålen på rätt plats och så. Det tjocka garnet är också dyrt och varm, så jag tror att den kan användas till nödvändigare saker som tröjor eller vantar. Och inte kanin leksaker skulle bestå av ett nödvändigt material men inte användas så mycket.
Det medeltjocka garnet var bästa valet för min amigurumi-kanin. Det är inte så fluffigt så att man tappar bort sig eller inte kan se bland all fluff omkring, inte för tjockt/tunt så att det blir svår att hantera garnet, och inte för tunt så att man har svårt att sticka virknålen i maskan.
RESULTAT:
Jag är mycket nöjd med hur kaninen blev, formen blev exakt som jag planerade att den skulle vara.
Långa öron som är bredare ju längre ner de kommer. Benen som är bredare om fötterna, och armarna som är bredare om händerna. Och ett huvud som är den största delen av hela kroppen.
Detta virkningen är en fantasi liknande figur, den är inte en realistisk kanin. Så om man vill ha något som liknar en riktig kanin så behöver man hitta andra virknings instruktioner.
Det är mycke lätt att lägga till personliga detaljer när kaninen är klar, jag ville min kanin att representera en ond karaktär, därför lade jag till detaljer som jag ryckte var relevanta. Man kan personifiera figuren hur man vill, lägga till en rosett, t.ex, eller virka/sy på detaljer på kroppen som, ärr, prickar, osv.
Som det stod i min planerings-ritning (första fotot), så sydde jag på vita knappar för ögonen,
en vit kryss för mun, med försrygn
jag sydde också på en ärr med röd tråd som går över en av ögonen, med plattsöm,
jag klippte ut ett hjärta av fleece tyg och sydde fast den på hjärtområdet med förstygn, det var meningen att förstygnen skulle synas som linjer och kryss, (man kan se hjärtat på flera bilder). Sedan sydde jag på flera linjer någonstans på kroppen med stjälksöm (armarna, öronen), som representerade skurna områden och små kryss och linjer med förstygn(x, /) som representerade att dessa skurna områden var uppsömmade med stygn. Till slut satte jag fast en kedja omkring en av benen.
Så det är upp till var och en hur man vill dekorera sin virkning.
Man kan även fuska virkningsbeskrivningen så att virkningen blir hur man själv vill, som jag gjorde med benen. T.ex, man behöver inte göra tummen till handen, man behöver inte ha fötterna till benen utan man kan virka benen rak hela vägen, man behöver inte ha så långa öron, osv. Bär man få tag på virknings tekniken då kan man experimentera så att resultaten blir som man själv vill.
Bilden jag tog inspiration ifrån.
Min magiska cirkel.
Min skiss.
