Roja

1. Idag så skrev jag på min uppsats om bomull och började att sätta ihop min amigurumi-nalle. Jag hade jobbat hemma med nallen så att jag kunde börja sätta ihop delarna nu på den här lektionen men jag hann inte så jag ska göra det hemma istället.
2. Jag använde mig av min dator när jag skrev uppsatsen och jag använde broderi-nål och ullgarn på min amigurumi.
3. Nästa gång så ska jag ta med min amigurumi-nalle till lektionen och visa den för Inti (min lärare). Jag ska börja med min T-shirt också.

Ren bomull, smutsig framställning - Roja

Ren bomull, smutsig framställning.

Vi fick se en film som handlade om ren bomull, smutsig framställning. I filmen så berättade de om olika saker man kan göra med bomull, som t.ex. en skjorta, de berättade också om hur man gjorde tyg och hur man odlar bomullen. Filmen handlade också om kreativitet.

Bomulls tyg är det mest vanligaste tyg som finns i plaggen vi har på oss dagligen, som i t.ex. under kläder, jeans eller i tjocka/varma kläder. 1% av bomullen är ekologisk och odlas i över 80 länder.

 Innan man sått fröna in marken så blandar man de med insektsmedel och 25% av världens förbrukning av insektsmedel går till bomullsodling. När man har  planterat bomullen så ska man vänta i 2 månader så att den kan börja växa innan man ger gör  konstbevattning, det vill säga gångar med vatten mellan bomullsraderna. Efter 6-8 månade innan man kan plocka bomullen, det behövs i genomsnitt 10 000 lite vatten per kg bomull och flera gånger per säsong så sprider man ut konstgödning.

När man ska göra tyg av bomull så är det några saker som ska utföras i 2 olika fabriker. Först så plockar man bomullen och lägger i säckar, sen körs säckarna till en fabrik. Först så åker man till bomullsfabriken som rensar bomullen från löv, smuts mm och som sen gör bomullen till bomulls balar, efter det så åker man med bomullen till textilfabriken där man sprider ut bomullen på ett bord eller golv och kör med en maskin som öppnar balen och det kallas för balöppning.

När man har fluffat till bomullen efter att den hade varit en bal så ska den in i en maskin som gör kardning med hjälp av fiberflor, efter det blir bomullen snurrad till en tjockt snöre genom spinning. Nu när bomullen har blivit snurrad blir det dags för varpning (man sträcker trådarna och rullar upp det på en bom), sen bomullstrådarna bli klistrade för att varptrådarna blir starkare med lim. Nu är det äntligen dags för vävning, maskinen väver ihop trådarna och samtidigt så rullas tyget som blir till ihop i en rulle som sedan skickas i väg till ett skrädderi som sur något ut av bomullstyget som .tex. en skjorta.

När de i skrädderiet ska köra en skjorta så börjar de med att rita dit mönster och gör sen mönsterskärning, efter det blir skjortan ihop sydd och skickas till en affär.

Alla människor jobbar inte med att plocka bomull och få lön utan vissa har egna bomullsfält och tjänar ganska mycket på det. Vi fick träffa en familj där de hade ett eget fält, alla i familjen hjälpte till med att plocka och de plockar från morgon till kväll, de tar också någon timmes paus för att äta lunch. Det blir mer jobb när man är så få men ingen i familjen klagar, utan så länge de tjänar på det och och kan försörja familjen så är det okej.

Vi fick också se i filmen om hur de virkar tyg och hur de gör mönster på tyget i Indonesien, de målar mönstret direkt på tråden innan de börjar att virka. De sätter plastband där tyget inte ska bli färgat och tar sen bort det när färgen har torkat, färgen de använder sig av in Indonesien är naturliga växtfärger från t.ex. bark, frukter och blad med de använder också syntetiska färgämnen.

Jonna Fredriksson

Under denna lektionen har jag kommit ett steg närmare det slutgiltiga resultatet, som alla andra lektioner. Vi hade en genomgång om kunskapskravet pröva och ompröva där vi fick reda på hur material och tekniker kan om göras och hur viktigt det är med systematiskt tänkande. Dessutom hade vi också en genomgång hur man ska klippa ut mönster i tyg. Trådraken på mönstret bör vara parallellt med stadkanten. Detta är på grund för att om man inte gör detta så krymper den lätt ojämnt, vilket man vill undvika.

Jag har klippt ut alla mina mönster delar efter sömsmånen men innan det så använde jag mig utav ett strykjärn för att stryka ut mönsterdelarna av mönsterpappret. Varför jag gjorde detta var för att räta ut dom så att de blir släta och raka efter mina tidiga vikningar i mönsterpappret. Detta är viktigt eftersom om den skulle vara skrynklig och inte tillräckligt slät så skulle måtten inte stämma och de finns i så sin tur risk för fel resultat i slutändan. 

Jag hann även börja med att tvärnåla fast halsmudden och den ena ärmsmudden på ett mörkblått trikåtyg eftersom dom kommer vara i en annan färg än framstycket och bakstycket av t-shirt klänningen. Muddarna är i mörkblått trikåtyg och i vissa fall använder man extra elastiskt trikåtyg vilket kallas för muddtyg. 

Allt arbete har gått bra, med hjälp av mina tidigare blogginlägg kunde jag lätt komma igång med arbetet eftersom jag har skrivit ner vad jag ska göra till nästa lektion. 

Material: sax, knappnålar, trikåtyg, strykjärn, mönsterpapper och måttband.
Till nästa lektion ska jag fortsätta att placera ut mina mönsterdelar på det vita trikåtyget jag ska använda mig utav och därefter använda mig utav knappnålar för att tvärnåla fast tyget så jag har en mall att följa mig efter. 

Naomi Segura, vecka 13

Idag har jag ritat ut 1cm sömsmån på mitt mönster papper. Jag hann rita på alla fyra delar, alltså ärmen, muddkanten, och både fram och bakstycket. De sista 10 minutrerna hann jag klippa ut muddkanten, ärmen och lite grann av tröjans bakstycke

Jag tycker att det gick super bra, jag var väldigt fokuserad och jag lyssnade även på musiken under tiden jag arbetade. Jag har inte hunnit med så mycket, jag ligger lite efter för att jag har missat 1 eller 2 syslöjdslektioner. Men jag försöker jobba på ett högt tempo för att inte hamna så efter.

De redskap och material jag har använt mig utav denna lektion är en blyerts och färgpenna, ett måttband, mönsterpapper och en sax.

Vad jag lärde mig under denna lektion var att man inte ska rita sömsmån på ärmen där de står        "Mot vikt kant". Jag ritade då sömsmånen där de ska vara på mönsterpappret.

Nästa gång ska jag fortsätta att klippa ut fram och bakstycket. Efter det kommer jag eventuellt hinna klippa ut det exakta måttet på tyget för min T-Shirt. Idag hade vi genomgång om hur man gjorde det, så jag har en bra bild hur min T-shirt kommer se ut.

Yasmine

Idag har vi tittat på en film om att pröva och ompröva saker för att få det bästa alternativet. Hur lärare bedömer från kunskapskraven och hur man ska test sig fram. Vi har också haft genomgång på hur man ska klippa i trikåtyget. Man måste lägga mönstret trådrak (alltså åt det hållet som tråden går åt) och för det så måste man lägga ut mönstret (om den inte har någon "mot vikt kant" text på sidan) och mäta så att mönstret har lika långt till stadkanten (kant på tyget som är trådrak och ibland har prickar som indikerar den tillsammans med en hårdare kant) från mitten och ut mot kortkanterna. Då vet man att den ligger trådrakt. Men om det finns en text på t.ex. framstycket eller bakstycket som säger "mot vikt kant" så kan man bara lägga mönstret rakt mot kanten eftersom att trikåtygen av bomull som vi använder är formade som en tub. Sedan ska man nåla fast alla sidor på mönstren och rita ut sömsmån om man glömt den någonstans. Om det finns några markeringar på mönstret kan man  efter att ha klippt ut dem använda en sporre medmarkeringspapper under tyget för att inte det ska gå igenom tyget utan bara få markering på avigsidan som är den fula sidan. Rätsidan är den fina och det är där man ska lägga mönstret på. Man ska lägga ut mönstren på tyget så nära kanten och varandra som möjligt för att spara tyg och slippa slänga en massa eftersom att man då tänker på miljön, bomull är inte det bästa materialet eftersom att det används 25% av världens insektsmedel till bomullsodlingoch det är kemiska kemikalier. De som arbetar med att producera bomull är oftast fattiga och arbetar under dåliga förhållanden som sjukdomar och annat. 

Jag började med att kolla vart stadkanten var eftersom att jag skulle nåla ut mitt bakstycke längs den. Jag hann bara nåla fast en sida och jag började nåla på mitten av sidan och arbeta mig ut för att det skulle bli så lite veck och bubblor som möjligt. Om man inte klipper tyget trådrakt så kan det krympa ojämnt i tvätten. Jag fick klippa av tyget där jag hade nålat för att fortsätta nästa vecka. Det gick bra idag förutom att det blev lite för mycket bubblor för jag hade för många nålar och mönstret hamnade lite utanför tyget så jag fick ta upp och göra om. 

Verktygen jag använde var tygsax och knappnålar. 

Materialen jag använde idag var grått trikåtyg. 

Nästa gång ska jag fortsätta att nåla fast mina mönster.

Matilda

Jag har fått hjälp från min lärare idag att göra om mönstret så att den passar just min t-shirt. Jag kortade av längden lite på den då jag tyckte den var lite för lång. Vi mätte på mig så att vi skulle veta hur lång den skulle vara så att den blev bra. Vi valde att kanten från axeln ner till fållen skulle vara 68 cm.

Jag ritade även ut sömsmånen på mitt mönster papper. Jag mätte och ritade 1 cm utanför linjen runt nästan alla kanter. En kan på både fram och baksidan ritade jag inte ut sömsmån på. Eftersom att dem sidorna ska jag sy ihop i varandra senare. 

Jag har använd mig av mått band för att mäta ut sömsmånen och det ny måttet på min längd på t-shirten. Sen använda jag en penna ett sudd för att rita ut dem nya måtten. För att linjen skulle bli rak använde jag mig av en vinkel linjal som jag satte mot ena kanten. 

Vi hade en genomgång där jag har lärt mig hur man sätter sitt mönster papper enligt trådrak på tyget. Man börjar från mitten av sträcken på mitten av mönsterpappret. Man mäter från linjen ut till sin stadkant. Sen mäter matt samma mått fast på båda ändens av sitt sträck. Man får då flytta lite på mönsterpappret så att det blir samma mått. Trådrakan ska vara parallell med stadkanten. 

Nästa gång ska jag böra att klippa ut mina mönster.

Cornelia

Idag så blev jag tvungen att skissa om mitt mönster på mönsterpapper då mina skisser är borta. Med hjälp utav Inti så skissade jag ut nya mönster på mönsterpapper med hjälp av mönsterarken. Vi började skissa på själva modellen och bestämde oss för att testa knyta t-shirts för att hitta det bästa sättet att knyta i tyget. Vi kom på att det var lättast att knyta ihop två olika delar av tyget till en enda knut. Därför så skissade vi ut två extra tygdelar på originalmönstrer. Vi gjorde även mönstret på t-shirten lite större för att den annars skulle bli tajtare än jag ville ha den. I slutet av lektionen så klippte jag ut framstycket utan sömsmån eftersom att vi ska fixa tröjan på att annat sätt än de andra då den har två extra tygbitar längst ned. 

Vi såg även på en film om ett kunskapsmål som handlar om att pröva och ompröva. Kunskapskraven går ut på att eleven ska prova en rad tekniker och ideér för att komma till en så bra lösning som möjligt. Det blir nästan aldrig bra vid första försöket, och det är därför det är bäst att testa en massa grejer för att hitta tekniken och idéen som är bäst.

Det gick bättre än jag trodde. Jag hann rita ut alla mina mönsterdelar utom halsmudden.

Jag använde mig utav tygsax, mönsterpapper, mönsterark, måttband, linjal och blyerts.

Jag har lärt mig att man bör förvara sina skisser och andra grejer på säkra platser, hur man på bästa sätt knyter en knut i tyg och även att man ska använda de orangea saxarna när man klipper papper, inte de svarta! Vi fick även lära oss hur man klipper ut tyg med trådrak, alltså med hjälp utav stadraken som finns på tyget, en tyngd, nålar och en linjal.

Nästa gång ska jag rita ut sömsmån på mönsterdelarna, klippa ut dem och förhoppningsvis hinna klippa ut dem i tyg.

Rebecka B

Dagens lektion började stressigt då min låda med alla mina mönster var försvunnen! Efter ett tag hittade vi den och nu ska vi ta med galgar till lektionerna, så att vi kan hänga upp våra arbeten.

Vi hade en genomgång då vi fick lära oss hur vi ska nåla fast våra mönster på våra tyg. Jag strykte mina mönster med ett strykjärn och placerade ut mitt framstycke och bakstycke på ett vitt trikåtyg som jag skulle använde mig av. Jag hann nåla fast framstycket mot stadkanten. Eftersom att jag inte hann med mer denna lektion har jag klippt av den mängd vitt trikåtyg jag ska använda mig av nästa gång och lagt i skåpet.

Redskapen jag använt mig av har varit: 

knappnålar, sax, strykjärn.

Materialet jag jobbar med kallas trikåtyg.

Jag har lärt mig hur jag ska placera ut mina mönster på tyget och hur jag ska nåla och klippa.

Nästa gång ska jag fortsätta med att nåla fast framstycket och bakstycket. Efter att jag nålat klart dem, ska jag börja klippa ut dem.

Om jag hinner klart börjar jag nåla fast ärmen och halsmudden på ett marinblått trikåtyg.

elin

Idag så har jag lyssnat på en genomgång så min lärare hade. Den handlade om hur man ska göra för att klippa ut tyg. Och hur mönstret ska ligga uppe på tyget när man ska nåla fast mönstret. Sedan så kollade vi på en film som handlade om hur man kan komma på bra idéer och vad som är bättre i längden även om det kan ta lite längre tid att tillverka. Sedan så har jag klippt ut alla mina mönster delar så jag ska klippa ut tyg senare.
Det gick bra idag, jag har lärt mig mycket olika begrepp, som exempel trådrak. Det är trädets ring när tyget är klart. Så man måste ha sitt mönster i trådens riktning. För annars så kan tyget bli mindre efter en tvätt.
Jag har använt mitt mönsterpapper och en sax.
Nästa gång så ska jag börja klippa ut mitt tyg. Och sedan beräkna mitt pris på mitt plagg.

sophie

Bomulls sammanfattning

Bomull är en utav värdens största industrier och odlas i över 80 länder det är också flera miljoner som jobbar med det. När industriella revolutionen startade i England i slutet av 1700-talet var det många fler barn än vuxna som jobbade i textilfabrikerna och sen dess har man kopplat ihop bomull med barnarbete. Det är många barn som istället för att gå i skolan får jobba på bomulls fälten och när bomullen ska skördas så är det många barn som får plocka bomull istället för att gå i skolan och ibland gör dom det 8 timmar om dagen 7 dagar i veckan.

Förr så var det både kvinnor och män som jobbade i fabrikerna men männen fick mer betalt än kvinnorna just för att dom är män, man kunde ha exakt samma arbetsuppgifter men man fick ändå olika mycket betalt men eftersom man ansåg att det var kvinnors jobb att sy så är det idag inte lika många män som jobbar i textilfabrikerna.

I sluten av 1800-talet byggde USA upp en stor bomullsproduktion. När slaveriet förbjöds 1865 var det många före detta slaver som jobbade kvar på fälten och som lön fick dom mat och någonstans att bo.      

Felicia sammanfattning om bomull

Sammanfattning bomull

Först får man se en kvinna som pratar om ur man syr olika klassiska tyger och sedan får man veta hur man flamberar och färgar tyger. Kvinnan i dokumentären berättar att det är enklare än man tror att få ett modernt plagg att se ut som om det är från 1870 talet.

 Sedan får man se en intervju med en väverska som berättar hur man väver. Väverskan jobbar varje dag med att fixa olika unika mönster och älskar sitt jobb, hon  lämnar sina tyger till en affär nära hennes jobb och sedan åker de iväg med plagget till olika länder där det görs om till kläderna vi använder.

 Vi får också se hur dom planterar bomullen och man får se hur orättvist det var mellan kvinnor och män i fabrikerna, männen kärnade 20 kronor mer än dom och sedan kommer cheferna och säger att de är kvinnor och att det är naturligt för dem att sy och göra kläderna till hemmet även om männen gör samma arbetar som dom.

 Man lär sig också snabbt att de som jobbar på fälten inte alltid får tillräckligt med lön för att försörja sig  och sin familj, massor av barnen som jobbar på fälten få oftast jobba hela sitt liv och aldrig gå i skolan vilket jag tycker är synd för att som lagar här i Sverige och andra länder säger så ska alla barn ha rätt till skolan så varför måste den kosta så ***** mycket?

fern sammanfattningar

Sammanfattningar = Ren bomull & smutsig framställning

Camilla hon har träffa Susanne och Susanne hon visar Camilla hur man gör en färg på tråden. och sedan har en flicka hon var från indonesiska hennes namn är Anak hon arbetet med att skapa ett mönster på tyg och hon förklarar hur man skapar ett mönster hon sade att det är svårt men hon tycker om att göra det. och den färg som de använder ofta är rött, blått, svart och vitt. ordet `` ikat'' det kom från Indonesiska är betyder både `tråd och knyta''. Mönstret rita direkt på bomullstrådarna. De delar av mönstret som inte ska färgs täcks med plastbrand sedan färgas trådarna 1 Indonesien används man naturliga växtfärger från bark, frukter och blad. Agung Putri arbetar används bara syntetiska färgämnen när tråden har torkat då ta man bort plasten man kan ser hur tygeets mönster växer fram sedan trär man växstolen det vill säga varpen på en dag gör man en mete. 10 000 liter vatten för 1 kg, är 1% av världens ekologiska. 7o% är att använda människor skörda och 30% använda maskinen skörd. och bomullen de använder tid att växa upp till 6-8 månader. har 80% av världen som planterade 1 kläder behöver 2700 liter vatten och 0,6 kg av kemikalier. i Turkiet de skörda på morgonen tills på kvällen men föra mycket billig och i England har barn arbetar mer än vuxna och barn de inte gå i skolan

skörda

Nabun film-sammanfattning

Ren bomull, smutsigt framställning

Kreativitet på Malmöoperan

Camilla Thulin träffade Susanne. Susanne är en jätteviktig person i kostymskapandet på ateljen.

Susanne är färgerska och patinerska.

Susanne berättade att när man ska lägga/byta färgen på plaggen, man behöver inte har mycket vatten. Man bör har liten vatten och färgen. Man lägger plaggen i färg ca 1 timme.

Vävning, Bali, Indonesien. Vi träffade en kvinna som heter Anak Agung Putri. Hon är 52 år gammal. Hon jobbade som väverska, hon tyckte att det är svårt, men hon tycker om att väva. Att väva silke är svårt.

Bali har en rik kulturhistoria, från konst och dans till olika hantverk, som träsnitt och den mycket särpräglade färg och hantverkniken ikat.

Typiskt balinesiska motiv är olika blommönstret. Färg är olika, det finns röd, blå, svart och vit.

Ordet ”ikat” kommer från Indonesiska som betyda både ” tråd” och att ”knyta”.

Ett resultat av att vävaren manuellt måste passa in den mönsterfärgade tråden vid vävningen. Mönstret rita direkt på bomullstrådarna. De delar av mönstret som inte ska färgs täckt medplastband. Sedan färgas trådarna. I Indonesien används man naturliga växtfärger från bark, frukter och blad.

Agung Putri arbetar används bara syntetiska färgämne. När tråden har torkat och plastband tagit bort, men kan ser hur tygets mönstret växer fram. Sedan trär man vävstolen. På endag gör man en meter.

Bomull

25 % av världens förbrukning av insektmedel går till bomullsodling. Konstgödning flera gånger per säsong. Konstbevattning. Igenomsnitt 10 000 liter vatten per kg bomull. 1 % av världens bomull är ekologisk. Bomull ta tid på att växa c 6-8 månader. Ca 70 % av all bomull handplockas. Bomullfabrik, Diyarbakir : Rensning. Bomull odlar över 80 länder. Textilfabrik, Fortaleza, Brasilien – Balöppning – kardning – spinnig.

Summering

En genomsnittlig skjorta 2700 liter vatten 0,6 kg kemikalier.

Bomullsplockarna BAYKAL, Turkiet.

Människorna plockade bomull från morgon till kvällen. Det är hård jobb för familj tjänar pengar på sina bomullsfält.

I England under franska evolution jobbade många barn i fabriken mer än vuxna. Många barn plocka bomull varje dag och de fick inte gå i skolan. I Sverige importera bomull fart på textilindustrin textilarbete tidigare varit en syssla för kvinnor.

Daniel

Denna dokumentär handlade om många saker som kretsar omkring bomull. Vi får se hur dem färgar tyger, lite om hur det går till när dem designar, hur det går till när dem väver tygerna och många andra saker. Dessutom pratar dem en del om bomullsplockarna och hur deras arbetsförhållanden är, men det störta fokusområdet är hur det går till från att bomullsfröet blir planterat tills det blir ett färdigt plagg.

Färgningen på plaggen är inte supersvår men man kan göra väldigt mycket om man använder olika tekniker, beroende på hur man vill att plagget ska se ut. Det vi får se i filmen är att man kan använda snören för att knyta ihop tyget när man färgar det, vilket ger tyget ett väldigt fritt mönster. Dem använde även en annan teknik där man bara knölar ihop tyget i handen och lägger det i färgblandningen. Om man gör det får tyget ligga i det i en timme så att tyget hinner suga upp färgämnena.

Arbetsförhållandena för dem som plockar bomullen är inte någonting man skulle kunna definiera som bra. För dem flesta som plockar bomullen räcker pengarna knappt till för hela sin familj, dessutom får hela familjen hjälpa till med att skörda, till och med barnen. Detta gör att barnen inte kan gå i skolan och har därför ingen utbildning. Filmen berättar även om en 12 årig flicka som satte Sovjetryskt rekord i att plocka bomull, hon plockade 90-95 kilo om dagen och vart belönad av Stalin i person.

Bomullen går igenom en hel del från ett frö tills att det blir ett plagg, det första som händer med fröet är att det blir täckt med insektsmedel och efter det så sår man det. Efter att dem väl har blivit planterade är det bara att hålla plantan i ett gott tillstånd i 6-8 månader då bomullen är redo för skörd då. Plantan hålls vid liv om man vattnar den, vilket oftast görs med konstbevattning då bomullsplanteringar oftast finns i länder där plantan växer bra och där det finns billig arbetskraft, vilket händer att vara dem varmare delarna av världen. När plantan har växt färdigt är det dags för skörd, vilket 70% utav all bomull görs för hand. Efter det är det dags att frakta iväg bomullen till en plats där dem rensas ifrån växtligheten som kan ha kommit med bomullen. Om man inte skulle göra detta skulle bomullen antagligen inte behålla samma kvalitet som den har när man rensar ut det. När den har rensats fraktas den till ännu en fabrik där dem under en lång process gör bomullen till tyger genom att först göra den till massvis av trådar och senare väva ihop allting till ett tyg. Efter detta klipper man ut tyget i formen du vill ha den i och sedan syr ihop det så att du får ett plagg.

Naomi Segura

Sammanfattning av filmen

Dokumentären handlar om hur bomull produceras, samt med hur det går från en enda frö till en färdiggjord skjorta.
De visade bland annat hur vi får tag på bomull och hur man väver. I Indonesian, Bali, finns det en kvinna vid namn Anak Agung Putri. Hon demonstrerade hur man vävar med en teknik som heter Ikat. Denna teknik är väldigt svårt att uppfatta, det tog ett helt år för väverskan Anak att lära sig hur man vävar.
Anak hinner väva en meters tyg per dag, men hon tycker om sitt jobb och det hon gillar mest är hur fin resultatet blir.

Vi fick även lära oss mycket fakta om bomull, så som att bomullen är mycket miljöskadligt. Det kräver mycket medel och tid för att få fram. Det går 1000 liter vatten i 1 kg bomull, och en skjorta har 2700 kg vatten, vilket är sjukt mycket. 25% av världens förbrukning av insektsmedel går till bomullsodlingen, man använder också konstgödning och konstvatten.  sak som är sjukt är att 25% av världens av insektsmedel går till bomullsodlingen. Och bara 1% av bomullen är ekologiskt.
Ungefär 70% av bomullen handplockas av vuxna samt med små barn, vissa av dessa små jordbruksfamiljer brukar få betald. Men vissa familjer får jätte dåligt betalt, där med så har de inte råd att försörja sin familj.
I Uzbekistan tvingas både barn och ungdomar att jobba på bomullsfälten, de får inte gå i skolan för att de måste jobba 8 h om dan. Alltså ett slaveri arbete.

En kvinna vid namn Sussane visade oss hur man kan ändra epok på klädesplagg. Det vill säga att hon är färgerska och patinerska. Hon kan göra så att en klädesplagg ser mycket äldre ut än vad vi har på oss nu. Hon kan göra så att ett plagg kan se flera år gammal ut.

Ren bomull, smutsig framställning sammanfattning - Yasmine

Ren bomull, smutsig framställning sammanfattning

Filmen handlar processen från producering av bomull till ett färdigt plagg. Även om kostymskapandet i ateljén på Malmöoperan. 
Ett tyg kan färgas och patineras (metoden att få ett ny sak att se gammalt ut) för att det ska se ut att vara många år gammalt. Det kan man göra genom att inte färga hela tyget lika mycket så att det ser slitet ut och genom att lägga trådar på tyget så inte färgen kommer där trådarna ligger. Det kan leda till att mönstret ser ut att komma från andra länder. En annan sak är flamfärgning där man knölar ihop tyget och lägger det i lite färg och lite vatten en timme utan att röra vid det. Detta visar Susanne, en av de hantverkare som Camilla Thulin tar med oss för att träffa.

Anak Agung Putri, en 52-årig sömmerska från Indonesiens huvudstad Bali visade oss hur vävning går till. Det är en svår konst som tar tid att lära sig. Det finns många olika mönster och färger och ordet ”Ikat” betyder ”Tråd och ”Att knyta”. Ikat är ett indonesiskt mönster som man känner igen på mönstrets otydliga kontur. Vävaren väver manuellt och måste passa in tråden efter mönsterfärgningen. Innan vävning är det dags för att färga tråden och då ritas mönstret in på trådarna och det som inte ska färgas täcks med plastband. Efter det doppas trädarna i färg och låts torka innan plastbanden tas av. Man kan tillsätta hur många färger som helst. Man trär efter det varpen, vävstolen, med de vertikala trådarna. Man trär igenom trådarna genom små öglor och kollar om det är spänt. Man lägger i spolen i bågskytteln och kollar att allt är rätt när skytteln börjar röra sig.

I Harran som ligger i Turkiet odlas bomull. Insektsmedel hälls över de blåa bomullsfröna och sås med en traktor. 25 Procent av världens insektsmedel går till bomullsodling. Marken måste konstgödas flera gånger per år. Man konstbevattnar också jorden. Det behövs i genomsnitt 10 000 liter vatten per kilogram bomull. Ungefär 1 procent av världens bomull är ekologisk. När bomullen är 6-8 månader gammal är det dags för skörd och cirka 70 procent av all bomull handplockas. I Diyarbakir, i sydöstra Turkiet, finns en bomullsfabrik som bomullen hamnar i. Där rensas bomullen och bladen/stjälken tas bort. Bomullen sorteras och packas in. Bomull odlas i över 80 länder. I en brasiliansk textilfabrik i Fortaleza är det balöppning. Bomullen kardas och blir till fiberflor. Efteråt är det spinning. Under varpningen som kommer sedan sträcks trådarna och rullas upp på en bom. Nästa steg är klistring där varptrådarna sträcks med lim. Det är dags för vävning och tyget hamnar på ett skrädderi. Där är det mönsterstärkning och sömnad. Sist men inte minst så blir tyget till en skjorta på en tatuerare i Rio De Janeiro. Sammanlagt används 2 700 liter vatten och 0,6 kg kemikalier till en genomsnittlig skjorta.

På ateljén arbetar 350 personer för att skapa kostymerna. De har en vision och då kollar de vilka tyger och färger som passar till tiden plagget ska vara ifrån. Sedan kan man plocka från lagret som innehåller kläder från nutiden och kan mixtra ihop en outfit som ser ut att komma ifrån en annan tid. Från skisserna får man tillägga ganska mycket själv för skissen säger inte alltid s tydligt hur det färdiga resultatet ska se ut. En klänning kan ta 1,5 år att göra.

Silan Diljen berättar hur hon och hennes familj flydde från Diyarbakir i Kurdistan och hur en klänning var det enda hon hade kvar när de till slut kom fram till Sverige. Flykten när hon var liten är det som påverkat henne mest och gjort henne till den hon är idag. Klänningen påminner henne om att ha varit så nära döden tidigt i livet gör att hon känner sig mer levande. Klänningen revs sönder men är nu ihop sydd.

Trots att bomullsproduktion är jättestor i världen så produceras det mesta fortfarande i småskaliga jordbruk. Familjen Erdem i Baykal Turkiet äger ett jordbruk och berättar hur bomullen betyder arbete och att det är den som gör att de kan försörja sig och ha jobb. De har sysslat med detta hela livet då de fått det från sina farföräldrar. Det går i arv från fadern. Även om familjen Erdem tjänar pengar på det hårda jobbet så är det inte likadant i andra delar av världen. Det mesta av bomullen odlas där det finns billig arbetskraft och människor som inte har några andra alternativ jobbar för löner det inte går att leva på. Så har det varit länge. Förr kallades bomullen för ”det vita guldet” och svarta män och kvinnor tvingades arbeta på bomullsfälten eftersom att slavarna och gynnsamt klimat var det som producerade bomullen. USA byggde upp en enorm bomullsproduktion under 1800-talet. 1865 förbjöds slaveriet men folket arbetade ändå kvar på fälten. Deras lön var mat och husrum. Mamman i familjen Erdem berättar hur hon tyckte om att gå till fältet men att det idag är svårt. Alla i familjen måste hjälpa till i värmen som finns i det sydöstra Turkiet. Hon ville studera och ha ett yrke men fick inte gå i skolan för hennes farfar. Likadant är det för många andra barn på grund av bomullsarbete. Under den industriella revolutionen i England i slutet av 1700-talet arbetade fler barn  fabrikerna än vuxna. Sen dess har bomull och barnarbete suttit ihop. Skolbarnen måste arbeta 8 timmar per dag, ibland 7 dagar i veckan, på fälten vid skörd. Uzbekistans president kontrollerar Stalins gamla odlingar och tar förtjänsten när kläderna säljs världen över. Importerat bomull sätter fart på textilindustrin i Sverige. Jobben i fabrikerna sköttes för det mesta av kvinnor eftersom att vävning och textilarbete i hemmen varit en ”kvinnosyssla”. De lönerna var de sämsta i Sverige förutsatt att man var kvinna. Textilindustrin i Sverige läggs ner på grund av att arbetskraften är billigare i andra länder. Bomullsindustrin involverar i dag cirka 100 miljoner människor. Många av dem kan inte försörja sig på lönen, gå i skolan eller så blir de sjuka av den dåliga miljön. I jämförelse så har familjen Erdem bättre förutsättningar än många andra. Dock sliter arbetet. De har inga drömmar kvar.

Ett gott hantverk på gamla plagg är genomtänkta saker och handsömnad. Fina sydda knapphål och detaljer. Teatersömnad kan man karakterisera genom att plagget är hållbart och plaggen är oftast inte fodrade så att det är lätt att ändra i sömsmånen (gamla fina plagg är svåra att ändra på). För folk som ska börja sy är det ett bra tips att göra lite större sömsmåner för då är det lätt att ändra på och gärna göra linningen genomgående (mitt bak-sömmen är bra att ha lite bredare sömsmån på). Armlappar brukar sättas in i teaterplaggen på ateljén eftersom att det spar mycket tid och lukt. Svettlappar går att köpa i tygbutiker och är lätta att fästa. Man slipper fula fläckar under armarna om man har dem i något plagg av siden.

Kemtvättsdockor har man oftast inte hemma men det finns andra bra sätt att stryka en bomullsskjorta. Om det ör ljusa skjortor spelar det ingen roll om man stryker på framsidan eller baksidan men om det är mörka skjortor ska man stryka på baksidan för att slippa glansmärken. Ett bra strykjärn behövs; ju tätare och varmare ånga desto enklare blir det. Först kör man kragen och ångar på. Sedan tar man ärmarna och lägger ärmen fint med knäppningen uppåt och se till att det är slätt på undersidan. I nästa steg tar man framsidan och börjar med bröstpartiet. Efter det tar man midjan och slutligen ryggen. Börja med axelpartiet och gå vidare till ryggen.  Om man ska ha kavajen på hela dagen räcker det med att stryka kragen, manschetterna och framsidan.

Om man har ett bra plagg med god passform som man gillar som börjar bli risigt, sprätta isär plagget, rita av det på mönsterpapper som man köper i butik så har man ett mönster som kommer passa. Det är lättast att få fint resultat med naturmaterial som ull, bomull, siden och lin. Man ska våga göra fel för det är av misstagen man lär sig.

Matilda

Sammanfattning av filmen. 

Filmen handlade om bomull. Hur man tillverkar tyg och tråd av bomull och hur hela den processen var. Från bomullsfälten till ett färdigt plagg. Man fick även se hur det var på bomullsfält. Och vilket jobb det var att väva. Hur man gjorde för att färga tråden och färga tråd där inte hela tråden ska få färg.

När man skulle färga bomullstråden i ett mönster där det fanns delar på tråden som inte skulle färgas lindade man in med plast band. På så sätt blir det ingen färg under plast banden. När man ska linda in tråden med plast band sätter man först upp bomullstråden så att det ser ut som ett tyg. Sen kan du börja linda in tråden på dem ställena du inte vill ha färg. Du kan då skapa ett mönster som ditt tyg kommer att få.
Sedan doppar man trådarna i färgen. Man kan antingen använda sig av syntetiska färg ämnen eller naturliga växtfärger. I Indonesien använder man sig oftast av färger från naturen.
När tråden har torkat ska du ta bort plasten och du kommer då att få ett mönster på din tråd. Man kan då använda tråden när man ska väva sitt tyg.

För att väva måste du först trä vävstolen. Alltså ungefär som du gör med en symaskin. Det är dock väldigt pilligt att trä en vävstol. Sen kan du börja att väva med din bomullstråd. Så alltså är det en ganska krävande process. På en dag väver du ungefär 1 meter tyg.

Det tar 2 månader från att bomullsfröna har blivit sådda tills det börjar bli en liten växt.
Under bomullsodlingen använder man sig av konstbevattning, det krävs i genomsnitt 10 000 liter vatten per kg bomull. Man använder sig också av konstgödning. Sedan tar det mellan 6-8 månader tills själva bomullen har vuxit på plantan. Det är bara 1% av världens bomull som är ekologisk. När bomullen har vuxit klart är det dags för skörd. Och då är det 70 % av bomull som handplockas. Då går människor och handplockar bomullen från varje planta. Sen är det inte klart där. Bomullen ska sedan till en bomullsfabrik för att rensas och göras i ordning för användning. Nu är själva bomullen färdig för att användas för att göra tyg eller tråd.
Det är en ganska lång process från att man sår fröet tills att bomullen är färdig.

I dokumentären får man även lite tips om hur man kan göra för att lätt kunna ändra storleken på ett plagg. Man kan göra lite större sömsmåner när man syr. För att om du gör det kan du både sy in plagget eller förstora plagget. Det bör man tänka på när man syr ett plagg.
Man fick även tips på att man kan sy fast armlappar. Med hjälp av armlappar behöver inte ditt plagg ta lukt från din svett eller missfärgas. Armlapparna är formade för att passa under armhålorna och man kan köpa dessa lappar i en tygbutik.

Men den här dokumentären fick mig även att tänka till. Att ett klädesplagg kan betyda mycket för en och föra med sig minnen. I dokumentären berättar en kvinna om sin flykt när hon var ett litet barn från Kurdistan till Sverige. Under hennes resa hände det olika hemska saker, hon berättar om minfälten med taggtrådar och att dem blev beskjutna. Hon fick inte ta med sig alla sina kläder så ett plagg som hon hade på sig har hon än idag kvar. Man kan se att klänningen har gått sönder och då berättar hon att det var från när hon fastnade i taggtråden. Den där klänningen betyder mycket för henne och återskapar minnen. Det är ganska häftigt att man kan ha så starka minnen till vissa klädesplagg. Det behöver inte vara ett dåligt minne, det kan vara ett bra minne som man har till klädesplagget.

Ninni

Filmen som vi tittade på handlade om hur det går till från och med att bomullen planteras tills att det blir ett färdigt plagg. Den handlade också om några av de människor som jobbar med att t.ex. plocka bomullen. De berättade i intervjuer om hur deras liv och arbetsvillkor ser ut.

Många barn får inte gå i skolan eftersom att de istället måste arbeta på bomullsfälten och plocka bomull hela dagarna. I filmen så berättades det också om en rysk tolvårig flicka som blev belönad för att hon plockat 90-95kg bomull per dag. Hon belönades med den högsta utmärkelsen i Sovjetunionen. Leninorden tilldelades de som bidragit med stora insatser i till Sovjet. Hon fick också en bild på Stalin med hans namnteckning. Idag så är det fortfarande barn Uzbekistan som måste jobba på bomullsfälten under skördetid. De händer att de måste jobba åtta timmar alla dagar i veckan.

Bomull är det vanligaste materialet som vi använder i våra kläder. De flesta underkläder brukar vara av bomull och lika så jeans. Kläder av bomull går att hitta i nästan alla klädbutiker runt om i världen.

Under filmen så får vi följa från och med att bomullsfröna planteras till och med att det blivit en färdig skjorta. Det börjar med att bomullsfröna blandas med insektsmedel och sedan planteras på stora fält. Vi får veta att 25% av världens förbrukning av insektsmedel går till bomullsodling. Efter 2 månader så har fröna börjat växa och blivit till en grön växt med stora gröna blad. Sedan så används konstgödning och konstbevattning. Växterna växer som på rader med lite mellanrum mellan varje rad där vattnet kan ta sig fram. Efter ett tag så är större delen av fältet fyllt med vatten. I genomsnitt så används 10 000 liter vatten per kg bomull. Endast 1% av världens bomull är ekologisk. Efter 6-8 månader så har bomullen växt färdigt och ska skördas. Bomullen kan skördas med antingen en maskin eller för hand. Det vanligaste är att den plockas för hand. Ca 70% av väldens bomull handplockas.

Efter att bomullen plockats färdigt så skickas den till en bomullsfabrik. Där rensas den och paketeras i stora balar. Sedan så skickas den till en textilfabrik där balarna öppnas och bomullen kardas. Efter det så spinner man bomullen och den blir till tunna trådar som sedan rullas ihop och sträcks upp på en bom. Det kallas för varpning. När det är klart så stärks sedan trådarna med lim och vävs sedan ihop till ett tyg. Tyget skickas sedan till en skräddare som i detta fall syr skjortor av det. Vi får i slutet se en kort summering. En genomsnittlig skjorta har krävt 2 700 liter vatten 0ch 0,6kg kemikalier.

I intervjuerna så får vi först träffa en väverska i Bali, Indonesien. Hon berättar att det tog ett år för henne att lära sig att väva och att det är svårt men att hon tycker att det är kul. Hon berättar om typiska balinesiska motiv och färger. Vävtekniken som kallas för ”ikat” kan betyda både ”tråd” och ”att knyta”. På en dag så väver hon ca 1 meter tyg. Vi får också träffa några bomullsplockare i en intervju. Hela familjen lever på bomullen och går och plockar bomull från morgon till kväll.

I filmen så får vi också veta att vissa människor kan leva på bomullen men inte alla. I de länder där det finns billig arbetskraft och vissa människor inte har några andra alternativ så går lönen knappt att leva på.  

Jonna Fredriksson

Som en inledning till denna dokumentär så fick vi ännu en gång lära oss om vad just kreativitet är och hur viktigt det faktiskt är. Kreativitet är att man vågar misslyckas, man vågar prova nya saker men framförallt att man har det roligt. 

Ett exempel på kreativitet som dom visade i dokumentären var vad just en färgerska och en patinererska gör och vad deras arbete är. Det kan ändra och göra om, ändra stil på plagg och till och med nästan byta epok på ett plagg med hjälp av färgning och patinering. Ett sådant jobb har en väldigt viktig roll i teatrar exempelvis.

Dokumentären tog oss sedan till Indonesien i Bali till en plats där dom väver tyg. I Indonesien väver dom sina tyger genom den mycket särpräglade och färg- och vävtekniken Ikat. Själva ordet ”ikat” kommer ifrån indonesiskan och kan både betyda ”tråd” och ”att knyta”. Hur man känner igen tyget ”ikat” är på mönstrets vaga kontur.

Att virka dessa tyg visar verkligen den mänskliga faktorn i arbetet eftersom att man måste passa in den mönsterfärgade tråden vid vävningen. Det är många olika processer för att kunna få fram detta tyg och det tar lång tid.

Efter vi har fått reda mer om Indonesien och vad det är för speciella tyger där så tar dom oss till huvudämnet, vilket är bomullen. Bomull är enormt miljöskadligt och tar mycket medel och tid att för att få fram, något som vi oftast inte tänker på när vi köper det i affären.
25% utav all värdens förbrukning utav insektsmedel går till bomullsodling, dessutom så använder man sig utav konstgödning och konstvatten. Även fast det är så miljöfarligt så är ändå bara 1% utav all bomull som skapas ekologisk, vilket nästan är ingenting.
1000 liter vatten går åt per kg bomull och bara för att göra en enda skjorta går det åt 2700 kg vatten vilket är mycket stora mängder!
Dessutom så måste bomullen gro i cirka 10 månader, därefter så handplockas 70% utav all bomull runt om i värden, tills att sedan transporteras till fabriker där bomullens rensas för att sedan igen transporteras till textil fabriker.

Som jag nämnde ovanför så fick vi reda på att det är cirka 70% utav all bomull som handplockas. Handplockarna plockas all bomull oftast hela dagarna med bara någon paus om dagen. Vi får följa med en familj i Turkiet som är en typisk bomullsproducent.
Trots de att bomullsindustrin är en jätteindustri så produceras ändå mest bomull ifrån småskaliga jordbruk. Denna familj som vi får följa i dokumentären har tur, eftersom att de faktiskt tjänar pengar på sin bomullsproduktion, alla har inte den turen. Många handplockare tjänar inte alls mycket pengar till att försörja sig och sina familjer. Varför det är så är på grund utav att i många länder är arbetskraften billig och så har det varit i många hundra år.

Vi får reda på mycket historia bakom bomullen och produktionen. Under 1800 talet var produktionen i USA enorm, men plockades utav slavar. Bomullen kallades för Afrikas ”vita guld” eftersom mycket utav bomullen kom ifrån Afrika. Dessutom så var barnarbete med bomullen väldigt vanligt i textilfabriker. Sedan dess har bomull och barnarbete satts ihop. Även denna tid är det fortfarande barn som måste plocka bomull, istället för att gå i skolan och få en utbildning. Inte nog med det så var det också väldigt vanligt förr att det var kvinnor som arbetade i fabrikerna, med en mycket lägre lön än vad män tjände I dokumentären får vi reda på hur mycket minnen ett klädesplagg kan ha och slutligen så får vi lite tips om tex, att använda sömsmån och lite stryktips. 

Film sammanfattning Nabun

Sammanfattning      TXL                                                                               Nabun Intharakamhaeng 9B

Ren bomull, smutsig framställning

Bomull plantera i Turkiet på grund av det inget barn fick går till skolan de jobbade bara på bomullsplantagen. Och de skickade bomull till Indonesia för att väva.När man ska plantera bomull så använda man mycket vatten. Bomull växer ganska snabba 6-7 månader. 

I Sverige var det mycket populär inom syr kläder för kvinnor, Sverige började importera bomull från andra länder, då började fabriken byggas upp. Det finns problemet mellan kvinnor och männen lönn, männen får 20 kr. mera än kvinnor fast de jobbade med samma jobb.

I Turkiet så lever människor fattigt, de jobba som bomullsplockare och tjäna pengar, lönen var mat och husrum. Några familj planterade bomull själv och stjärna pengarna.

Plockarna i Turkiet många barn och vuxen som har dröm vänta på att det kommer att bli sann, men det kommer aldrig att hända. Vuxna och barn har inte framtid, de fick inte gå till skolan, de har inte mycket kunskap. 

Sammanfattning av Ren bomull, smutsig framställning - Cornelia

Camilla Thulin tar oss runt på Malmö operan och visar oss en rad hantverkare och låter dem tala om sina jobb. Vi får träffa Susanne som är färgerska och patinerska. Susanne kan med hjälp av färgning och patinering byta epok på ett plagg, det vill säga få plagget att se ut som att det kommer från en annan tidsperiod än den vi befinner oss i. Susanne visar även att man kan göra batik på tyg genom att knyta snören på tyget och knöla ihop det. Den tekniken har faktiskt förekommit på våra egna slöjdlektioner förut.

Bomull är ett material som används otroligt ofta i samband med tillverkning utav kläder. Det går att hitta kläder gjorda på bomull i princip alla klädbutiker idag. Bomullsodlingen är inte lika vacker som kläderna i materialet. Hela 25% av världens förbrukning av insektsmedel går till bomullsodling. Faktum kvarstår att bekämpningsmedel som används vid bomullsodling sprids vidare i ekosystem via vatten, jord, luft  och näringskedjorna det kan på så sätt ha påverkan på åkrarna långt efter att de spridits i samband med odlingen. Endast 1% utav all bomull är ekologisk. Bomullsodling går till ungefär såhär: För det första så sås bomullsfröna på stora fält. Efter det så konst gödslas och konst vattnas plantorna regelbundet i ca 6-8 månader. Hela 10 000 liter vatten förbrukas per kilo bomull. När de 6-8 månaderna gått så är det dags för bomullen att bli plockad. Ca. 70% bomull handplockas. Förhållandena som människorna som jobbar med bomullsodling jobbar under är inte heller det vackraste. I Uzbekistan tvingas unga barn och ungdomar arbeta på bomullsfält under bomullssäsongerna. Istället för att gå i skolan skickas de ut på fälten för att slita i 8 h eller mer. Det är sedan Uzbekistans president som tar emot förmögenheterna.

Vi får veta ungefär hur det går från att vara ett frö till att bli en skjorta och vilka resurser som användes. Summeringen av detta blev att det gick åt 2700 liter vatten och 0,6 kg kemikalier för EN skjorta.

Vi får se ett inslag där en kvinna berättar om sitt minne från när hon flydde ifrån kriget i Kurdistan. När hon flydde var hon iklädd en klänning som var med henne hela den långa vägen från Kurdistan till Sverige. Därför är klänningen speciell för henne. Hon säger att hon känner att upplevelsen har gjort henne till kvinnan hon är idag eftersom att nära döden upplevelsen fick henne att känna sig så mycket mer levande än innan.

Det finns olika sätt att framställa bomullstyg från själva bomullen. På Bali i Indonesien så använder man sig av en svårbehärskad teknik vid namn Ikat. Väverskan, Anak Agung Putri som intervjuas i dokumentären berättar att det tog henne ett helt år att lära sig väva med tekniken Ikat.  Vävaren måste manuellt passa in den mönsterfärgade tråden vid vävningen. Där Anak jobbar så måste de först färga in själva mönstret på tråden. Mönstret ritas direkt på bomullstrådarna. Delar som inte ska färgas täcks med plastband. Sen färgas trådarna, ofta med växtfärger. Men inte där Anak Putri jobbar. Där använder de syntetiska färgämnen. Man trär sedan vävstolen, detta är ett tufft jobb. Det tar 1 hel arbetsdag för väverskan att väva en meter tyg, vilket är otroligt lång tid. I slutet av hennes intervju säger Anak Putri dock att hon tycker om sitt jobb eftersom att det är så pass kul och för att resultatet blir så fint.

Vi får även träffa familjen Erdem i Turkiet. De jobbar med att odla bomull.  Familjen Erdem och andra små jordbruk står för mestadels utav världens bomull. Vi får veta att vissa som jobbar på bomullsfält har blivit tvingade sedan födseln, och inte fått gå i skolan bara för att de ska sättas med det i arbete istället.

Vi får tips av skräddare som säger att man kan göra extra stor sömsmån på kläder om man vet att personen som ska bära dem skiftar mycket i vikt eftersom att man då kan sprätta upp och antingen sy plagget mindre eller större. De berättar även om vad de gör annorlunda när de syr teaterkläder än vardagliga kläder. Till exempel på gör de plaggen mycket mer hållbara än vanliga kläder.

I en del av filmen så får vi se ett filmklipp som ser ut att vara ifrån 50-talet ungefär. Kvinnan berättar att hon är missnöjd med löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Hon säger att hon tjänar 20 kr mindre än männen på hennes arbete, vilket motsvarar ungefär 350 kr idag. Det hon sa berörde mig verkligen, eftersom att detta är aktuellt än idag. Män tjänar fortfarande, 60 år senare, mer än oss kvinnor. Vilket är otroligt fel! Utför man ett arbete så ska man få exakt samma summa pengar för det som alla andra som utför samma arbetsuppgifter. Kön, sexualitet och ursprung ska aldrig spela någon roll!

Rebecka B. vecka 10

Sammanfattning av dokumentär
I början av filmen förklaras begreppet kreativitet; uppfinna, begå misstag och ha skojigt!
Vi får tillsammans med programledaren träffa en färgeska som jobbar inom teatern. Hon var en färgeska och patinerska, hennes jobb var att färga och byta stil på olika klädesplagg.

Sedan får vi besöka en kvinnlig väverska i Bali i Indonesien. Hon arbetade med vävningstekniken "Ikat" där man färgar och vävar tyg manuellt.
Man börjar med att färga mönstret, inslaget. Det som ej ska vara färgat lindar man med plastband. Mönstret ritas direkt på trådarna. När man färgar tyget används det oftast naturliga färger i Indonesien, men där kvinnan arbetade använde man syntetiska färgämnen. Beroende på utseendet på tyget, kan man använda denna färgningsteknik ifall man vill ha flera färger. Sedan vävar man tyget, de vertikala trådarna i tyget. Och det var just detta som den kvinnan visade oss.

Efter det får vi veta att när klädseltillverkare inom teatern får en uppgift att sy kläder till en ny pjäs så kan ta det ta upp till ett och ett halvt år att bli klara, även fast de är ca 350 personer.

Sedan kommer ämnet som tar upp den största delen av filmen. Bomullen. Hur den tillverkas från frön till färdig tröja.
1. Man börjar med att så bomullsfrön blandade med insektsmedel. Man får veta att 25% av världens insektsmedel går till bomullsproduktion.
2. Efter två månader har bomullsväxterna vuxit till stora gröna blad.
3. Konstgödning sker flera gånger per säsong.
4. Sedan konstbevattnas bomullen. Vi får veta att ca 10 000 liter vatten krävs per kg bomull. Även att 1% av världens bomull är ekologiskt, vilket är fruktansvärt lite!
5. Sedan skördas bomullen, 70% av bomullen handplockas.
6. Sedan rensas bomullen. Vi får veta att bomull odlas i över 80 länder.
7. Efter rensningen skickas bomullen till textilfabriker där det sker en balöppning.
8. Sedan kardas bomullen med fiberflor.
9. Bomullen spinnas, varpas (tråden sträcks ut och rullas upp på bom).
10. Sedan utsätts bomullen för klistring med lim, vävning, skickas till skrädderi där den mönster skärs. Till sist blir den sömnad till ett klädesplagg.

Vi fick lära oss att i genomsnitt krävs 2700 liter vatten och 0,6 kemikalier för en enda skjorta.

"Skrädderi kan vara konst"

Efter bomulls delen kommer "Klädminnet" där en kvinna berättar om hur hon flydde från Kurdistan till Sverige. Att hon hade alla sina kläder i en resväska men smugglarna ät henne inte ta med den på flykten, så hon fick sätta på sig lager på lager av kläder istället. Klänningen hon har på sig fastnar i en taggtråd på ett minfält. Hon sa att efter att ha varit så nära döden som ung, blir livet så mycket mer levande.

I dokumentären förekommer även vistelser i Turkiet där vi får träffa en familj vid namn Erdem som arbetar med bomullsplockande. Vi får veta att det mesta av världens bomull tillverkas i småsakliga jordbruk.
Sedan handlade mestadels resten av dokumentären om hur dåliga villkoren är för bomullsarbetare och hur de varit i 100-tals år. Att barn ända sedan deras födsel måste arbeta utan att gå i skolan. I Uspekistan måste barn arbeta 8 timmar om dagen, ibland sju dagar i veckan när skördetiden är inne.
Även om hur lönerna skilde sig från kvinnor och män i textilfabriker. Att männen fick 20 kronor mer i lön även fast de utförde exakt samma arbeten. Självklart så motsvarade 20 kronor förr mer än vad de gör idag.

elin

Sammanfattning av filmen:

Filmen handlade om bomull. Hur bomull bildas och hur man gör för att göra bomullstyg. Det är många steg för att få en  bomulls skjorta. Man ska först plantera bomullsfröna. Sedan efter det så ska man vattna och låta det växa så dom får knoppar. Dom kommer sedan att utvecklas till bomull. Då ska man plocka dom från plantan och föra bort den till en fabrik. Då man ska rensa bomullen och sedan göra det till tråd. När man har gjort det så ska man använda en vävstol och väva fram tyget. Det kunde ta upp till 1 dag att göra 1 meter bomullstyg. Och det tar väldigt lång tid. Sedan så börjar man att göra skjortan. Ungefär 2700 liter vatten och  0,6 kg kemikalier blir det nästan för varje skjorta som tillverkas.

Ett roligt tips är att ta en vit tröja eller ett vitt tyg och färga på olika kolla sätt. Man kan vika ihop det och sätta ett snöre runt. Sedan tar man lite vatten och lite av den färgen du vill ha på plagget. Sedan så låter man den ligga i färgen i ca en timma. Och man ska helst inte röra på en så mycket för då kan det bli anorlunnada än vad du tänkt dig. Sedan så tar du upp tyget och tar bort snöret och så har du ett colt mönster.

Man kan färga  kläder för att få den till en nyare still.
Man kan också färga tråd för att sedan väva olika mönster. Och så tar man lite vatten och lite tyg färg och på så sätt kan man göra lite olika mönster.

Tips till dig som vill sy om kläder är att ha lite större sömsmån. För om du skulle gå upp lite i vikt eller gå ner i vikt så kan du spreta upp plagget och ända på det. Och då göra den större eller mindre. Sedan så kan man köpa i en affär svett lappar. Som du kan sy på under dina armhåller så det inte blir några fula fläckar.


Folk som jobbar på bomulls odlingar kan ofta ha ekonomiska problem. Som arbetare på ett bomulls fällt så får det flesta dålig lön. Så dom inte ens kan leva på. Men visa som lever på egna gårdar kan tjäna mer än andra och dom har oftast lite mer pengar än dom superfattiga.

För i tiden så var det mycket barn som hjälpte till att plocka bomull. Det var en tjej som fick pris för att hon hade plockat så mycket bomull på en dag så hon fick pris. För att hon plockat runt 90 kg bomull.