Ren bomull, smutsig framställning sammanfattning - Yasmine

Ren bomull, smutsig framställning sammanfattning

Filmen handlar processen från producering av bomull till ett färdigt plagg. Även om kostymskapandet i ateljén på Malmöoperan. 
Ett tyg kan färgas och patineras (metoden att få ett ny sak att se gammalt ut) för att det ska se ut att vara många år gammalt. Det kan man göra genom att inte färga hela tyget lika mycket så att det ser slitet ut och genom att lägga trådar på tyget så inte färgen kommer där trådarna ligger. Det kan leda till att mönstret ser ut att komma från andra länder. En annan sak är flamfärgning där man knölar ihop tyget och lägger det i lite färg och lite vatten en timme utan att röra vid det. Detta visar Susanne, en av de hantverkare som Camilla Thulin tar med oss för att träffa.

Anak Agung Putri, en 52-årig sömmerska från Indonesiens huvudstad Bali visade oss hur vävning går till. Det är en svår konst som tar tid att lära sig. Det finns många olika mönster och färger och ordet ”Ikat” betyder ”Tråd och ”Att knyta”. Ikat är ett indonesiskt mönster som man känner igen på mönstrets otydliga kontur. Vävaren väver manuellt och måste passa in tråden efter mönsterfärgningen. Innan vävning är det dags för att färga tråden och då ritas mönstret in på trådarna och det som inte ska färgas täcks med plastband. Efter det doppas trädarna i färg och låts torka innan plastbanden tas av. Man kan tillsätta hur många färger som helst. Man trär efter det varpen, vävstolen, med de vertikala trådarna. Man trär igenom trådarna genom små öglor och kollar om det är spänt. Man lägger i spolen i bågskytteln och kollar att allt är rätt när skytteln börjar röra sig.

I Harran som ligger i Turkiet odlas bomull. Insektsmedel hälls över de blåa bomullsfröna och sås med en traktor. 25 Procent av världens insektsmedel går till bomullsodling. Marken måste konstgödas flera gånger per år. Man konstbevattnar också jorden. Det behövs i genomsnitt 10 000 liter vatten per kilogram bomull. Ungefär 1 procent av världens bomull är ekologisk. När bomullen är 6-8 månader gammal är det dags för skörd och cirka 70 procent av all bomull handplockas. I Diyarbakir, i sydöstra Turkiet, finns en bomullsfabrik som bomullen hamnar i. Där rensas bomullen och bladen/stjälken tas bort. Bomullen sorteras och packas in. Bomull odlas i över 80 länder. I en brasiliansk textilfabrik i Fortaleza är det balöppning. Bomullen kardas och blir till fiberflor. Efteråt är det spinning. Under varpningen som kommer sedan sträcks trådarna och rullas upp på en bom. Nästa steg är klistring där varptrådarna sträcks med lim. Det är dags för vävning och tyget hamnar på ett skrädderi. Där är det mönsterstärkning och sömnad. Sist men inte minst så blir tyget till en skjorta på en tatuerare i Rio De Janeiro. Sammanlagt används 2 700 liter vatten och 0,6 kg kemikalier till en genomsnittlig skjorta.

På ateljén arbetar 350 personer för att skapa kostymerna. De har en vision och då kollar de vilka tyger och färger som passar till tiden plagget ska vara ifrån. Sedan kan man plocka från lagret som innehåller kläder från nutiden och kan mixtra ihop en outfit som ser ut att komma ifrån en annan tid. Från skisserna får man tillägga ganska mycket själv för skissen säger inte alltid s tydligt hur det färdiga resultatet ska se ut. En klänning kan ta 1,5 år att göra.

Silan Diljen berättar hur hon och hennes familj flydde från Diyarbakir i Kurdistan och hur en klänning var det enda hon hade kvar när de till slut kom fram till Sverige. Flykten när hon var liten är det som påverkat henne mest och gjort henne till den hon är idag. Klänningen påminner henne om att ha varit så nära döden tidigt i livet gör att hon känner sig mer levande. Klänningen revs sönder men är nu ihop sydd.

Trots att bomullsproduktion är jättestor i världen så produceras det mesta fortfarande i småskaliga jordbruk. Familjen Erdem i Baykal Turkiet äger ett jordbruk och berättar hur bomullen betyder arbete och att det är den som gör att de kan försörja sig och ha jobb. De har sysslat med detta hela livet då de fått det från sina farföräldrar. Det går i arv från fadern. Även om familjen Erdem tjänar pengar på det hårda jobbet så är det inte likadant i andra delar av världen. Det mesta av bomullen odlas där det finns billig arbetskraft och människor som inte har några andra alternativ jobbar för löner det inte går att leva på. Så har det varit länge. Förr kallades bomullen för ”det vita guldet” och svarta män och kvinnor tvingades arbeta på bomullsfälten eftersom att slavarna och gynnsamt klimat var det som producerade bomullen. USA byggde upp en enorm bomullsproduktion under 1800-talet. 1865 förbjöds slaveriet men folket arbetade ändå kvar på fälten. Deras lön var mat och husrum. Mamman i familjen Erdem berättar hur hon tyckte om att gå till fältet men att det idag är svårt. Alla i familjen måste hjälpa till i värmen som finns i det sydöstra Turkiet. Hon ville studera och ha ett yrke men fick inte gå i skolan för hennes farfar. Likadant är det för många andra barn på grund av bomullsarbete. Under den industriella revolutionen i England i slutet av 1700-talet arbetade fler barn  fabrikerna än vuxna. Sen dess har bomull och barnarbete suttit ihop. Skolbarnen måste arbeta 8 timmar per dag, ibland 7 dagar i veckan, på fälten vid skörd. Uzbekistans president kontrollerar Stalins gamla odlingar och tar förtjänsten när kläderna säljs världen över. Importerat bomull sätter fart på textilindustrin i Sverige. Jobben i fabrikerna sköttes för det mesta av kvinnor eftersom att vävning och textilarbete i hemmen varit en ”kvinnosyssla”. De lönerna var de sämsta i Sverige förutsatt att man var kvinna. Textilindustrin i Sverige läggs ner på grund av att arbetskraften är billigare i andra länder. Bomullsindustrin involverar i dag cirka 100 miljoner människor. Många av dem kan inte försörja sig på lönen, gå i skolan eller så blir de sjuka av den dåliga miljön. I jämförelse så har familjen Erdem bättre förutsättningar än många andra. Dock sliter arbetet. De har inga drömmar kvar.

Ett gott hantverk på gamla plagg är genomtänkta saker och handsömnad. Fina sydda knapphål och detaljer. Teatersömnad kan man karakterisera genom att plagget är hållbart och plaggen är oftast inte fodrade så att det är lätt att ändra i sömsmånen (gamla fina plagg är svåra att ändra på). För folk som ska börja sy är det ett bra tips att göra lite större sömsmåner för då är det lätt att ändra på och gärna göra linningen genomgående (mitt bak-sömmen är bra att ha lite bredare sömsmån på). Armlappar brukar sättas in i teaterplaggen på ateljén eftersom att det spar mycket tid och lukt. Svettlappar går att köpa i tygbutiker och är lätta att fästa. Man slipper fula fläckar under armarna om man har dem i något plagg av siden.

Kemtvättsdockor har man oftast inte hemma men det finns andra bra sätt att stryka en bomullsskjorta. Om det ör ljusa skjortor spelar det ingen roll om man stryker på framsidan eller baksidan men om det är mörka skjortor ska man stryka på baksidan för att slippa glansmärken. Ett bra strykjärn behövs; ju tätare och varmare ånga desto enklare blir det. Först kör man kragen och ångar på. Sedan tar man ärmarna och lägger ärmen fint med knäppningen uppåt och se till att det är slätt på undersidan. I nästa steg tar man framsidan och börjar med bröstpartiet. Efter det tar man midjan och slutligen ryggen. Börja med axelpartiet och gå vidare till ryggen.  Om man ska ha kavajen på hela dagen räcker det med att stryka kragen, manschetterna och framsidan.

Om man har ett bra plagg med god passform som man gillar som börjar bli risigt, sprätta isär plagget, rita av det på mönsterpapper som man köper i butik så har man ett mönster som kommer passa. Det är lättast att få fint resultat med naturmaterial som ull, bomull, siden och lin. Man ska våga göra fel för det är av misstagen man lär sig.