Jonna Fredriksson

Som en inledning till denna dokumentär så fick vi ännu en gång lära oss om vad just kreativitet är och hur viktigt det faktiskt är. Kreativitet är att man vågar misslyckas, man vågar prova nya saker men framförallt att man har det roligt. 

Ett exempel på kreativitet som dom visade i dokumentären var vad just en färgerska och en patinererska gör och vad deras arbete är. Det kan ändra och göra om, ändra stil på plagg och till och med nästan byta epok på ett plagg med hjälp av färgning och patinering. Ett sådant jobb har en väldigt viktig roll i teatrar exempelvis.

Dokumentären tog oss sedan till Indonesien i Bali till en plats där dom väver tyg. I Indonesien väver dom sina tyger genom den mycket särpräglade och färg- och vävtekniken Ikat. Själva ordet ”ikat” kommer ifrån indonesiskan och kan både betyda ”tråd” och ”att knyta”. Hur man känner igen tyget ”ikat” är på mönstrets vaga kontur.

Att virka dessa tyg visar verkligen den mänskliga faktorn i arbetet eftersom att man måste passa in den mönsterfärgade tråden vid vävningen. Det är många olika processer för att kunna få fram detta tyg och det tar lång tid.

Efter vi har fått reda mer om Indonesien och vad det är för speciella tyger där så tar dom oss till huvudämnet, vilket är bomullen. Bomull är enormt miljöskadligt och tar mycket medel och tid att för att få fram, något som vi oftast inte tänker på när vi köper det i affären.
25% utav all värdens förbrukning utav insektsmedel går till bomullsodling, dessutom så använder man sig utav konstgödning och konstvatten. Även fast det är så miljöfarligt så är ändå bara 1% utav all bomull som skapas ekologisk, vilket nästan är ingenting.
1000 liter vatten går åt per kg bomull och bara för att göra en enda skjorta går det åt 2700 kg vatten vilket är mycket stora mängder!
Dessutom så måste bomullen gro i cirka 10 månader, därefter så handplockas 70% utav all bomull runt om i värden, tills att sedan transporteras till fabriker där bomullens rensas för att sedan igen transporteras till textil fabriker.

Som jag nämnde ovanför så fick vi reda på att det är cirka 70% utav all bomull som handplockas. Handplockarna plockas all bomull oftast hela dagarna med bara någon paus om dagen. Vi får följa med en familj i Turkiet som är en typisk bomullsproducent.
Trots de att bomullsindustrin är en jätteindustri så produceras ändå mest bomull ifrån småskaliga jordbruk. Denna familj som vi får följa i dokumentären har tur, eftersom att de faktiskt tjänar pengar på sin bomullsproduktion, alla har inte den turen. Många handplockare tjänar inte alls mycket pengar till att försörja sig och sina familjer. Varför det är så är på grund utav att i många länder är arbetskraften billig och så har det varit i många hundra år.

Vi får reda på mycket historia bakom bomullen och produktionen. Under 1800 talet var produktionen i USA enorm, men plockades utav slavar. Bomullen kallades för Afrikas ”vita guld” eftersom mycket utav bomullen kom ifrån Afrika. Dessutom så var barnarbete med bomullen väldigt vanligt i textilfabriker. Sedan dess har bomull och barnarbete satts ihop. Även denna tid är det fortfarande barn som måste plocka bomull, istället för att gå i skolan och få en utbildning. Inte nog med det så var det också väldigt vanligt förr att det var kvinnor som arbetade i fabrikerna, med en mycket lägre lön än vad män tjände I dokumentären får vi reda på hur mycket minnen ett klädesplagg kan ha och slutligen så får vi lite tips om tex, att använda sömsmån och lite stryktips.