Sammanfattning av filmen.
Filmen handlade om bomull. Hur man tillverkar tyg och tråd av bomull och hur hela den processen var. Från bomullsfälten till ett färdigt plagg. Man fick även se hur det var på bomullsfält. Och vilket jobb det var att väva. Hur man gjorde för att färga tråden och färga tråd där inte hela tråden ska få färg.
När man skulle färga bomullstråden i ett mönster där det fanns delar på tråden som inte skulle färgas lindade man in med plast band. På så sätt blir det ingen färg under plast banden. När man ska linda in tråden med plast band sätter man först upp bomullstråden så att det ser ut som ett tyg. Sen kan du börja linda in tråden på dem ställena du inte vill ha färg. Du kan då skapa ett mönster som ditt tyg kommer att få.
Sedan doppar man trådarna i färgen. Man kan antingen använda sig av syntetiska färg ämnen eller naturliga växtfärger. I Indonesien använder man sig oftast av färger från naturen.
När tråden har torkat ska du ta bort plasten och du kommer då att få ett mönster på din tråd. Man kan då använda tråden när man ska väva sitt tyg.
För att väva måste du först trä vävstolen. Alltså ungefär som du gör med en symaskin. Det är dock väldigt pilligt att trä en vävstol. Sen kan du börja att väva med din bomullstråd. Så alltså är det en ganska krävande process. På en dag väver du ungefär 1 meter tyg.
Det tar 2 månader från att bomullsfröna har blivit sådda tills det börjar bli en liten växt.
Under bomullsodlingen använder man sig av konstbevattning, det krävs i genomsnitt 10 000 liter vatten per kg bomull. Man använder sig också av konstgödning. Sedan tar det mellan 6-8 månader tills själva bomullen har vuxit på plantan. Det är bara 1% av världens bomull som är ekologisk. När bomullen har vuxit klart är det dags för skörd. Och då är det 70 % av bomull som handplockas. Då går människor och handplockar bomullen från varje planta. Sen är det inte klart där. Bomullen ska sedan till en bomullsfabrik för att rensas och göras i ordning för användning. Nu är själva bomullen färdig för att användas för att göra tyg eller tråd.
Det är en ganska lång process från att man sår fröet tills att bomullen är färdig.
I dokumentären får man även lite tips om hur man kan göra för att lätt kunna ändra storleken på ett plagg. Man kan göra lite större sömsmåner när man syr. För att om du gör det kan du både sy in plagget eller förstora plagget. Det bör man tänka på när man syr ett plagg.
Man fick även tips på att man kan sy fast armlappar. Med hjälp av armlappar behöver inte ditt plagg ta lukt från din svett eller missfärgas. Armlapparna är formade för att passa under armhålorna och man kan köpa dessa lappar i en tygbutik.
Men den här dokumentären fick mig även att tänka till. Att ett klädesplagg kan betyda mycket för en och föra med sig minnen. I dokumentären berättar en kvinna om sin flykt när hon var ett litet barn från Kurdistan till Sverige. Under hennes resa hände det olika hemska saker, hon berättar om minfälten med taggtrådar och att dem blev beskjutna. Hon fick inte ta med sig alla sina kläder så ett plagg som hon hade på sig har hon än idag kvar. Man kan se att klänningen har gått sönder och då berättar hon att det var från när hon fastnade i taggtråden. Den där klänningen betyder mycket för henne och återskapar minnen. Det är ganska häftigt att man kan ha så starka minnen till vissa klädesplagg. Det behöver inte vara ett dåligt minne, det kan vara ett bra minne som man har till klädesplagget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar