Rebecka B. vecka 10

Sammanfattning av dokumentär
I början av filmen förklaras begreppet kreativitet; uppfinna, begå misstag och ha skojigt!
Vi får tillsammans med programledaren träffa en färgeska som jobbar inom teatern. Hon var en färgeska och patinerska, hennes jobb var att färga och byta stil på olika klädesplagg.

Sedan får vi besöka en kvinnlig väverska i Bali i Indonesien. Hon arbetade med vävningstekniken "Ikat" där man färgar och vävar tyg manuellt.
Man börjar med att färga mönstret, inslaget. Det som ej ska vara färgat lindar man med plastband. Mönstret ritas direkt på trådarna. När man färgar tyget används det oftast naturliga färger i Indonesien, men där kvinnan arbetade använde man syntetiska färgämnen. Beroende på utseendet på tyget, kan man använda denna färgningsteknik ifall man vill ha flera färger. Sedan vävar man tyget, de vertikala trådarna i tyget. Och det var just detta som den kvinnan visade oss.

Efter det får vi veta att när klädseltillverkare inom teatern får en uppgift att sy kläder till en ny pjäs så kan ta det ta upp till ett och ett halvt år att bli klara, även fast de är ca 350 personer.

Sedan kommer ämnet som tar upp den största delen av filmen. Bomullen. Hur den tillverkas från frön till färdig tröja.
1. Man börjar med att så bomullsfrön blandade med insektsmedel. Man får veta att 25% av världens insektsmedel går till bomullsproduktion.
2. Efter två månader har bomullsväxterna vuxit till stora gröna blad.
3. Konstgödning sker flera gånger per säsong.
4. Sedan konstbevattnas bomullen. Vi får veta att ca 10 000 liter vatten krävs per kg bomull. Även att 1% av världens bomull är ekologiskt, vilket är fruktansvärt lite!
5. Sedan skördas bomullen, 70% av bomullen handplockas.
6. Sedan rensas bomullen. Vi får veta att bomull odlas i över 80 länder.
7. Efter rensningen skickas bomullen till textilfabriker där det sker en balöppning.
8. Sedan kardas bomullen med fiberflor.
9. Bomullen spinnas, varpas (tråden sträcks ut och rullas upp på bom).
10. Sedan utsätts bomullen för klistring med lim, vävning, skickas till skrädderi där den mönster skärs. Till sist blir den sömnad till ett klädesplagg.

Vi fick lära oss att i genomsnitt krävs 2700 liter vatten och 0,6 kemikalier för en enda skjorta.

"Skrädderi kan vara konst"

Efter bomulls delen kommer "Klädminnet" där en kvinna berättar om hur hon flydde från Kurdistan till Sverige. Att hon hade alla sina kläder i en resväska men smugglarna ät henne inte ta med den på flykten, så hon fick sätta på sig lager på lager av kläder istället. Klänningen hon har på sig fastnar i en taggtråd på ett minfält. Hon sa att efter att ha varit så nära döden som ung, blir livet så mycket mer levande.

I dokumentären förekommer även vistelser i Turkiet där vi får träffa en familj vid namn Erdem som arbetar med bomullsplockande. Vi får veta att det mesta av världens bomull tillverkas i småsakliga jordbruk.
Sedan handlade mestadels resten av dokumentären om hur dåliga villkoren är för bomullsarbetare och hur de varit i 100-tals år. Att barn ända sedan deras födsel måste arbeta utan att gå i skolan. I Uspekistan måste barn arbeta 8 timmar om dagen, ibland sju dagar i veckan när skördetiden är inne.
Även om hur lönerna skilde sig från kvinnor och män i textilfabriker. Att männen fick 20 kronor mer i lön även fast de utförde exakt samma arbeten. Självklart så motsvarade 20 kronor förr mer än vad de gör idag.